Knackande frukost hos Stella i Kardamili

En grekisk bild berättar. Avsnitt 19.

Jag har träffat många mycket generösa hyresvärdar i Grekland, men ingen slår Stella i Kardamili på Peloponessos. Jag hade bokat rum på Stellas Studios i Kardamili. När jag bokade fick jag detta svar via mejl: ”The price is 40 euro per day. In this price is included many gifts from Stella for every day: fresh eggs, oranges, traditional cookies, and more…” Det skulle visa sig stämma, med råge! Jag har aldrig tidigare varit med om en sådan generositet.

Allt detta bjöd Stella på när jag kom fram till pensionatet.

Jag åkte taxi från Kalamata till Kardamili. När jag kom fram till huset bar Stella fram så mycket gott att jag inte kunde äta ens en femtedel. Jag kämpade verkligen, men det gick inte att äta upp. Hon frågade när jag ville ha frukost på morgnarna. Jag sa, kring sju brukar jag gå upp. Bra, knacka med en stol i golvet så kommer jag upp med frukosten, sa Stella.

Den smala vindlande spiraltrappan som ledde upp till min studio.

Jag bodde i en fantastisk studio på andra våningen. I studion fanns ett stort och mycket välutrustat kök, så jag skulle inte ha haft några problem med att göra min egen frukost. Men det fick jag inte för Stella. Till saken hör att trappan upp till min studio var en smal spiraltrappa, så smal och slingrig att jag hade problem att gå upp och ner. Och där gick Stella med en stor och diger frukostbricka varje morgon. Hur hon klarade det var för mig en gåta.

Stella kommer med frukosten efter att jag har knackat i golvet.

Första morgonen vaknade jag 06.30 av att det åskade och blixtrade. Jag reste mig upp och slog skallen i en takbjälke. Duns lät det! Sedan låg jag kvar i sängen en stund och tittade på ovädret. Helt plötsligt kände jag ett behov att göra tvåan, så jag satte mig på toaletten och läste en guidebok om Mani (som denna del av Peloponnesos heter). Då knackar det på dörren och jag hör en röst ropa: Jannis! Jannis! Stella breakfast!

Jannis! Jannis! Stella breakfast! hörde jag från toaletten.

Jag hade inte knackat med stolen i golvet, men Stella tolkade antagligen mitt dunsande med skallen i takbjälken som ett knack med stolen. Så det var ju bara att gå upp och öppna dörren, och där stod Stella i ösregnet med en frukostbricka. I morgon ska jag knacka med stolen i stället, tänkte jag.

Nästa morgon steg jag upp strax för sju, gick nogsamt förbi toaletten, lyfte en stol och knackade med den i golvet. Fem minuter senare stod Stella utanför min dörr med ännu en frukostbricka.

Stellas man Kostas kommer med frukosten efter att jag slagit ihjäl en mygga.

Morgonen därpå slog jag ihjäl en mygga som satt på väggen och surrade. Fem minuter senare kommer Stellas man Kostas, uppför spiraltrappan som leder till min takvåning, med frukostbrickan i famnen. De tolkade mitt myggdödande som en knackning med stolen.

Jag betalade inget för denna fantastiska service, så här gör Stella för alla gäster, inte bara för mig. Enda problemet är att jag inte orkar äta upp allt, det gäller inte minst luncherna (jo, hon bjuder på lunch också) som är gigantiska. För att Stella ändå ska tro att jag äter upp allt tar jag med mig resterna ut i en plastpåse (som jag gömde i dagryggsäcken), och kastade i närmsta soptunna. I går glömde jag kasta den där påsen med mat, och plastpåsen hade läckt, så min dagryggsäck blev nedkladdad med pasta, köttgryta, potatis och broccoli. Så kan den gå när samvetet är på.

En av luncherna.

Så där höll det på varje morgon och varje lunch. Jag fick lunch fast jag inte var hemma. Så den fick jag äta på eftermiddagen. Ändå åt jag ute på taverna varje kväll. Jag gick upp några kilo under veckan, men det var det värt. Jag har aldrig varit med om en sådan generositet tidigare.

Jag skrev om detta på min privata FB-sida så Camilla kunde följa mig på resan. Jag lade ut en bild på den gigantiska frukostbrickan varje dag. Första morgonen efter att jag hade kommit hem fick jag en frukostbricka av Camilla, det var något mindre än Stellas, som ni kan se på sista bilden.

Så här såg mina fem frukostar hos Stella ut

Frukost nummer ett.

Frukost nummer två.

Frukost nummer tre.

Frukost nummer fyra.

Frukost nummer fem.

Jag lovar att det var mycket sorglig att ta farväl av denna underbara människa!

Min frukost när jag kom hem igen.

Så här såg frukostbrickan ut som Camilla bjöd mig på när jag kom hem. Hon ville så klart vara lite rolig, strax därpå fick jag en större frukostbricka, men som Stellas var den inte.

Läs om Stella Rooms här »

Läs om Peloponnesos här »

Fler avsnitt från serien "En grekisk bild berättar" »