Utflykt till Lakki, Omalos & Samaria på Kreta

Näst sista dagen med Janne den andre och Gittan, då bjöd Chania på världens bästa väder: sol, vindstilla och lite drygt 20 grader. Med andra ord helt perfekt för en utflykt till bergen söder om Chania. Efter en tidig och mysig frukost på vår stora takterass gav vi oss i väg. Vi hämtade bilen som vi parkerat nära Nea Chora där några tog ett tidigt morgondopp. Det såg riktigt härligt ut.

Stranden i Nea Chora tidigt på morgonen.

Det är egentligen inte klokt att det kan vara så fint väder så här sent på året. Det är trots allt den 26 oktober idag. Vi tackar för det. I morgon åker svärföräldrarna som sagt hem till Sverige. Vi har en månad kvar på vår långa resa. Vad vi ska göra under den månaden vet vi inte. Hem vill vi inte åka, så mycket vet vi. Kreta har gett oss oerhört mycket på kort tid, som behöver smältas, alla dessa intryck, alla dessa händelser. Det får nästan inte plats mer i hjärnan. Kanske åker vi till någon stillsam plats där vi i lugn och ro kan summera vår fantastiska tid på denna sagolika ö. I morgon vet vi mer. Hoppas vi.

Eftersom vi inte kunde gå Samariaravinen på födelsedagen ville vi i alla fall nosa lite på den, så vi körde den vackra vägen upp mot Omalos, där Samariaravinen har sin början. På vägen upp stannade vi och njöt av den oerhört vackra vyn över byn Lakki. Det måste vara en av Kretas vackrast belägna byar. Vi stod länge och förundrades av byns skönhet, tysthet och stillhet.

Lakki söder om Chania måste vara en av Kretas vackrast belägna byar.

Lakki är även en av Kretas många bergsbyar som är på väg att avfolkas. De unga ser ingen framtid i byn och flyttar i stället till städer som Chania och Heraklion. Det märks verkligen att tiden har stått still i Lakki, nästan som att gå omkring i en kuliss från fornstora dar. I byn finns en taverna och finns fyra kafenions, alla lika slitna. Men vad bryr sig gubbarna om det är när de sitter och diskuterar och dricker kaffe.

Ett av flera gamla kafénion i Lakki. Kolla geten som hänger till höger.

En gång i tiden var denna kafénion nyöppnad. Tänk om man kunde resa tillbaka i tiden.

Efter en kort rundvandring i Lakki fortsatte vi färden upp i bergen. Vi stannade till i den lilla byn Omalos där hösten hade kommit. Omalos ligger på en platå med samma namn som byn. Det är den by som ligger närmast Samariaravinen. Här finns några hotell och tavernor. Bra för dem som har gått Samariaravinen från andra hållet. Som vi har gjort en gång.

Läs om den galna vandringen här.

Byn Omalos i höstskrud.

Strax efter Omalos var vi framme vid Samariaravinens början. Ingen av oss har vandrat i Samariaravinen, och inte blev det av denna resa heller. Men visst blev vi bra sugna på att gå ner i ravinen, men det får vänta till en annan gång.

Här börjar den imponerande och mäktiga Samariaravinen.

Vi gick en stund och nosade ovanför ravinen innan vi återvänder till Lakki för att äta lunch. Jag tror att många missar att stanna i Lakki på vägen upp till Samariaravinen. Om du kommer med eget fordon kan jag rekommendera dig att stanna till i byn. Utsikten över dalen är galet vacker och stämningen är så kontemplativ att man gärna stannar länge. Dessutom finns här Kretas märkligaste monument. Det finns många monument på Kreta, men inget som liknar monument i Lakki.

Det märkliga monumentet i Lakki.

Efter lunchen i Lakki körde vi hem till Chania igen. Det var dags för Janne den andre och Gittan att packa och förbereda sig för morgondagens hemresa. På kvällen satt vi på vår stora altan och summerade resan innan vi gick ut och åt middag på Portes i gamla stan.

Sista kvällen med gänget.

« Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Kreta på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera