En dag i Kastro & Agios Prokopios på Naxos

Stormen som skakade ön igår var nu ett minne blott. Sommaren (nåja) var tillbaka och vi kunde äta frukost på balkongen. Idag tänkte vi stanna hemma i Naxos stad, men så blev det inte. Vi fick nämligen ett tips om ett hedlandskap borta vid Agios Prokopios, och det ville vi inte missa. Men först gick vi några timmar i Naxos gamla stadsdelar, den del som kallas för Kastro.

Kastro är den gamla delen av Naxos stad och den är mycket imponerande på alla sätt och vis.

En av ingångarna till Kastro.

Det finns gott om trånga gränder i Kastro, och det är lätt att gå vilse.

En av tre kamouflagekatter som vi såg i Kastro.

När vi kom till fruktmarknaden träffade vi Agneta från Sverige. Hon bor på Naxos sedan en tid. Vi fick en mycket trevlig pratstund med henne. Det var Agneta som tipsade oss om den hedliknande platsen vid bortre ändan av Agios Prokopios. Så vi körde dit.

Fruktmarknaden i Naxos gamla stad.

Agios Prokopios var som vanligt öde, och nu ännu mer spökligt efter stormen som drog förbi igår. Camilla frågade om jag ville köra lite bil, några bilar att krocka med fanns ju ändå inte. (Jag är nämligen bra på att krocka, kan berätta mer om det en annan gång.) Jag sa ja och bytte sida. Jag körde 100 meter fram och tillbaka. Gick sisådär. Camilla förbjöd mig att köra bil för 14 år sedan. Nytt förbud är nu beordrat.

Här körde jag bil för första gången på 14 år. Gick inte bra. Inte alls faktiskt.

Så här vild och ogästvänlig kan stranden i Agios Prokopios se ut under lågsäsong.

Resterna av ett sjunket skepp vid hedlandskap bortanför Agios Prokopios.

Lunch åt vi sittandes i bilen. Vädret tillät ingen lunch på Fotis Taverna, och till nästa öppna taverna var det för långt. Bröd och vatten blev vår lott. Som sällskap (dock inte i bilen) hade vi fyra galna surfare. För dem var det dåliga vädret bra väder.

Det blev en spartansk lunch med bröd och vatten i bilen.

Kitesurfarna gillade vädret.

Efter lunch hälsade vi på Vaggelis på Hotel Agios Prokopios. Hotellet är stängt sedan länge, men han har ändå mycket att göra. Han fixar och donar inför nästa säsong, precis som många andra hotellägare gör. När vi kom hem kollade vi båttidtabeller och väder inför den fortsatta resan.

Det var kallt och rått på rummet denna kväll.

På kvällen gick vi som så ofta tidigare till To Limanaki, drack varsin ouzo och kollade in det lilla folkliv som finns. Vi börjar misstänka att vi är de enda turisterna på Naxos just nu. Middag intogs ånyo på Metaxi Mas. Vi är oerhört tacksamma för att just Metaxi Mas fortfarande har öppet. Det finns inte många ställen att välja på.

« Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Naxos på Kalimera »