Resa från Ithaka till Kefalonia

Att lämna Ithaka var svårt, för att inte säga förtvivlat svårt. Vilken fantastisk ö! Vi fick skjuts av Polly på Pensionat Grivas Gerasimos till hamnen i Vathy på Ithaka. Det tackar vi fortfarande för. Packningen var sannerligen inte att leka med. Nästa gång vi åker på långresa vet vi exakt vad vi inte ska packa ner.

Vathy på Ithaka sett från färjan till Sami på Kefalonia.

Klockan 06.45 lämnade vi Vathy med en lustig färja som tog oss till Sami på Kefalonia på ungefär en timme. Var på Kefalonia vi skulle bo hade vi inte bestämt, det tänkte vi göra när vi kom fram. Sami var ett av alternativen. När vi gick av båten gjorde vi en snabb värdering av Sami och kom - lika snabbt - fram till att det inte var något för oss. En buss som strax skulle gå till Kefalonias huvudstad Argostoli stod inne. Det avgjorde saken. Vi åkte till Argostoli.

Färjan Kefalonia tog oss från Vathy på Ithaka till Sami på Kefalonia på 1 timme.

När vi klev av bussen i Argostoli en dryg timme senare möttes vi inte av rumsuthyrare utan av hetta. Det var ruggigt varmt och packningen var förfärligt tung. Ingen bra kombination när man ska leta rum i en stor stad man aldrig tidigare varit i. Vi orkade bara gå några hundra meter, sedan gav vi upp. Vi satte oss i skuggan av en bank i centrala Argostoli.

Jag tog motvilligt det svåra uppdraget att leta rum. Camilla satt kvar och vaktade packningen. Utan packning var det inte lika jobbigt att leta, men för den skull hittade jag ingenstans att bo. Kunde inte förstå att det kunde vara så varmt. (Visste inte då att en av sommarens två extrema värmeböljor var i antågande.) Jag gick tillbaka till Camilla för att få tröst och lite vatten innan jag fortsatte mitt letande.

Jag passerade många hotell, men nästan inga pensionat. Hittade till slut ett pensionat som såg mycket trevligt ut. Efter en stunds letande hittade jag ägarinnan, jag frågade om hon hade ett dubbelrum ledigt och till min stora glädje sa hon ja. Yes! När jag fick se det enda lediga rummet förbyttes mitt glada "yes" till ett besviket "no". Det var inte ett rum, det var ett stall!

Nu började jag bli desperat, frågade runt på hotellen längs hamnpromenaden. Dyrt. Men vad göra. Fortsätta förstås. Och fortsatte leta gjorde jag. Till saken hör att många ställen jag skulle kunna tänka mig att bo på var "obemannade", det fanns ingen att fråga.

Jag minns att jag började längta efter Kykladerna där det är lika lätt att hitta boende som det är svårt att lära sig tycka om raki. I min desperation började jag fotografera pensionatsskyltar med telefonnummer. Kände till slut att jag gjort vad jag kunnat, nu får Camilla ta över, hon får ringa runt tänkte jag. Så jag gick tillbaka med en massa bilder och två visitkort som jag plockat på mig.

Att leta hotell i Argostoli med tung packning i grym hetta var inte helt lätt.

Min idé föll inte i god jord, Camilla hade ingen lust att ringa. Hon var trött och håglös, värmen var som sagt tryckande. Och jag då, var jag trött och håglös? Svar ja. Men, sa Camilla, du brukar alltid ha sådan tur, så ring du. Okej sa jag, men om ingen svarar tar vi en taxi någon annanstans. Kanske är det lättare i Lassi. Kanske det sa Camilla, men ring först.

Jag tog upp ett av visitkorten och ringde och fick napp direkt. Yes! Efter en timme och 25 minuter hade vi rum. Hotellet heter King Agamemnon och ligger vid Naval Club nära den plats där båtarna till Lixouri går. Vi är de enda gästerna, ägaren är i Aten, en kille som heter Arif och kommer från Nordafrika verkar sköta pensionatet. Något skumt är det med detta ställe, men vad vet inte, det är bara en känsla.

Kolla utsikten från hotellet här »

King Agamemnon i Argostoli.

Nu har vi ätit lunch och hittat ett internetkafé som har trådlöst bredband. Tack för det! Det vi har sett av Argostoli har inte imponerat på oss. Ganska fult faktiskt. Men vi kanske ändrar oss när vi varit här ett tag. Nu ska vi gå hem och vila.

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Kefalonia på Kalimera »