Resa från Mirtos till Matala på södra Kreta

Jag vaknade klockan 02.00 av vågornas brus. Trodde faktiskt att det var någon som ville in i huset. Då stängde jag balkongdörren, ljudet försvann och jag somnade om. Nästa vakning blev kring sex och då öppnade vi balkongdörren igen och njöt av ljudet från havet.

Camilla gick till bagaren och jag kokade massor med kaffe. Vi hann precis sätta oss på balkongen när solen började gå upp. Även här i Mirtos fick vi uppleva en enastående soluppgång. Fast lika fin som i Kato Zakros var den inte. Men lika stilla var det. Det enda vi såg var en gubbe som fiskade nere vid stranden. Vi satt länge och njöt av kaffe, utsikt och ett stilla hav. Vilken vacker morgon. Igen!

Frukost i Mirtos med Libyska havet som närmsta granne.

Efter frukost gick vi en runda i byn för att fotografera. Vi och några katter var de enda som var uppe. När vi skulle betala fanns det ingen att betala till, så vi la pengarna på köksbordet, och gick till bilen. Kändes lite konstigt att lägga pengar och åka, som om vi skulle smita från notan. Men det ordnade sig säkert, vi är ju på Kreta, tänkte vi.

En tidig morgon i Mirtos.

Vårt mål för denna dag var Matala. Till en början höll vi oss till kusten. Stannade bland annat i byarna Tertza, Ano Viannos, Keratokambos och Tsoutssoura. Tertza var den by som föll oss mest på läppen, men alldeles för litet, även för oss som gillar småbyar. Dock var stranden fin. Ano Viannos var också en trevlig bekantskap, och den första byn vi hittills sett på Kreta som såg ut som en riktig by.

Stranden i Tertza.

Från Ano Viannos körde vi lite fel, men hittade till slut ändå ner till Keratokambos. Vi hade fått tips om att Keratokambos var en by man gärna stannade över natten i. Det höll inte vi med alls. Vi hade en helt annan bild av Keratokambos än den vi fått beskrivet. Det visar återigen hur svårt det är att ta till sig till information, man hör en sak, men verkligheten visar sig vara en annan. (Motsatsen visade sig när kom till Matala, som vi hade en bild av, men den stämde inte heller, där var mycket finare än vad vi trodde.) Sedan vidare till Kastri, som var finare än Kerakokampbos, och sedan till Tsoutsouros, som vi tyckte såg ut som en spökstad.

Därefter bar det upp i bergen. Körde genom ett brutalt vackert landskap med triljoner olivträd. Passerade genom byn Pyrgos, försökte hitta vägen till Harakas men körde vilse hela tiden. Gav upp. Vidare genom Asimi och Agia Deka, där Gortys ligger.

Hungriga, men vi hittade ingen by som lockade att äta i. Såg en skylt upp mot Zaros så vi svängde dit. Underbar väg. Zaros var jättefint. Vi skulle se en akvedukt som vi läst om men den hittade vi inte. Irrade runt lite och hamnade till slut vid fabriken där man tappar det kända vattnet med samma namn som byn. Vi var även ner till sjön där vi hade tänkt äta lunch, men det såg inte öppet ut så vi körde vidare. Lunchen intogs i stället vid en av fiskfarmarna som ligger nära Zaros. Inte så kul miljö, men maten var god. Vi åt färsk "trout" (forell) för första gången i Grekland.

Det är inte ofta man äter färsk forell i Grekland. Men det finns i Zaros.

Efter lunch körde vi till en liten by som heter Grigoria där vi mötte cykeltyskarna som vi träffat på Lasithiplatån. Världen är liten. Vi fortsatte genom en mycket vacker dal med bräkande getter och en hund som såg ut som en varg. Nästa by var Vori som vi gillade jättemycket.

Nu började vi bli trötta och ville komma fram till Matala. Fortsatte ner till Tymbaki - en stor stad med mycket liv - och kom sedan fram till Kokkinos Pirgos, där vi trodde att vi kört fel. Byn stämde inte alls med den bild vi hade. Fult som stryk och en lång sandstrand som ingen var på. Och vi som hade tänkt stanna någon natt här.

Till sista kom vi så äntligen fram till Matala. Camilla parkerade bilen och jag gick ut och fotograferade. Vilken läcker plats. Fin strand och fina omgivningar. Nästan som i Indien. Eller Thailand. Förstår verkligen varför hippies var här på 1960-talet, och en del musiker, som Joni Mitchell och Cat Stevens.

Vi letade rum längs en gata där det fanns hur många pensionat som helst. Vi frågade på Fantastic Rooms. Rummen var inte lika fantastiska som namnet sa, och utsikten var allt annat än sevärd. Däremot var priset "fantastic": 15 € natten. Taget!

Se utsikten från rummet här »

Vi bar in packningen och gick till stranden och satte oss på en strandbar och tog varsin kall öl. Jag kan lova att den smakade gott efter en lång dags körande. Medan vi njöt av ölen bestämde vi oss för att stanna två nätter. Kanske för att solnedgången var så himla vacker, eller kanske för att vi var så trötta.

Strandnära taverna i underbara Matala.

När solen gått ner och ölen var urdrucken gick vi hem till rummet. Vi kände oss som hippies och struntade därför i att duscha, och gick ut på byn igen. Som vanligt letade vi efter guideböcker om Kreta, men inte heller här hittade vi någon. Snart behöver vi ingen. Så många hippies såg vi inte heller. Två höll till vid gamla marknaden och en satt och målade på torget. Tänk om man kunde åka tillbaka i tiden och se hur här var 1967.

Restaurant Plaka i Matala.

Vi hade först tänkt äta på Giannis Taverna som såg mycket trevligt ut, men som tyvärr var fullsatt. I stället gick vi ut mot piren där vi fastnade för Restaurant Plaka. Vilket ställe det var! Inredningen såg ut som en mix mellan Restaurang Koh Phangan i Stockholm, och en strandtaverna i Goa i Indien, plus lite Grekland. Vi åt grillad kyckling (godast på åratal) och Papoutsakia (mycket god) plus en skål med god vitkål. Vi bjöds självklart på raki.

Ur högtalarna hördes Bob Marley och katakomberna var upplysta. Vilken magisk, och känslosam, plats detta är. Vi pratade om vi skulle stanna flera nätter, eller om vi skulle åka vidare imorn. Men vi kunde inte bestämma oss. Sedan strosade vi sakta hem genom byn och njöt av varje sekund.

« Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Kreta på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera