Resa från östra till södra Kreta

Jag vaknade av vågornas brus innan klockan hade slagit sex. Kanske för att jag var spänd inför att se solen gå upp ur havet. Jag väckte Camilla, som motvilligt gick upp, men när hon väl vaknat tackade hon mig. Vi packade ihop våra pinaler, planerade för dagens etapp, och gick sedan ut.

Stilla, korta vågor hördes, ingen mer än vi två var ute. Magiskt är bara förnamnet. Men var är solen? Vi anade något rött i öster, och där borde den vara, för det är ju i öster solen går upp. Jag hade filmkameran beredd och försökte hitta en plats där den kunde filma medan jag njöt av morgonen. Vi gick en bit bort och väntade spänt. Och se där, där kom en liten gulröd plupp ur havet och jag fick igång filmkameran.

Soluppgången i Kato Zakros är något av det vackraste man kan tänka sig.

Det var den vackraste soluppgång vi har sett. Inte ofta man ser solen gå upp ur havet, eller gå upp överhuvudtaget. När solen letat sig upp ur vattnet gick vi en runda och fotade. En morgon att minnas resten av livet.

En tidig morgon på Taverna Akrogiali i Kato Zakros.

Frukost åt vi på Taverna Akrogiali. Kändes lyxigt att äta frukost ute igen. Skulle kunna tänka mig att göra det till en vana. Klockan var bara åtta på morgonen, och ändå satt många och åt frukost, sådana som vi som ska resa vidare, och sådana som ska vandra i de dödas ravin. Exakt klockan 09.10 satt vi i bilen igen på väg mot nya mål. På återseende fina Kato Zakros.

Från Kato Zakros körde vi en bra och snirklande väg kantad av olivträd ner till Xerokampos. Det var ingen vacker by och vi kände att det var tur att vi valde att bo i Kato Zakros och inte i Xerokampos. Det fanns gott om små pensionat och det fanns en minimarket, vilket inte fanns i Kato Zakros. Det vi inte gillade var att byn var så utspridd, men stranden i byn var fin. En annan bra strand låg bakom en klippa, och där fanns fler hotell och tavernor. Vi fortsatte upp i bergen och tog några bilder i det vackra motljuset.

Xerokampos i motljus.

Vägen fortsatte till södra sidan av Kreta. Vi passerade en platå där byn Ziros låg vackert i en dal. Precis som på Lasithiplatån fanns här möllor för vatten, och väderkvarnar för elektricitet. Efter Ziros passerade vi genom ett flertal mindre byar, innan vi kom fram till den övergivna byn Etia. Vi gick en runda i den ruinerade byn. Inte mycket att se förutom ett gammalt venetianskt rikemanshus.

Till slut kom vi fram till turistorten Makrigialos, som det går charter till från Sverige. Vi tyckte inte att Makrigialos var något att ha. Visst var den långa stranden fin, men som by var den tråkig och ful. Om vi hade åkt direkt hit hade vi kanske tänkt annorlunda. Men efter småskaliga Mochlos och Kato Zakros var våra ögon förblindade.

Däremot gillade vi Agia Fotini och Ferma som ligger efter Makrigialos. Stränderna var jättefina, och i Ferma fanns det en intressant fiskodling från antiken. Innan vi kom fram till Ierapetra stannade vi till vid Koutsounari beach, som var en extremt lång och bred strand med grå sand. Libyska havet låg framför oss och vi inte göra annat än att ta av oss kläderna och bada näck. Det var vårt första dopp i Libyska havet, och det var helt underbart!

Koutsounari beach nära Ierapetra på södra Kreta.

När vi kom fram till Europas sydligaste stad Ierapetra förstod vi varför Ierapetra även kallas Europas varmaste stad. Jisses så varmt det var! Hur ska här då inte vara på sommaren. Nu var det den 10 oktober.

Vi parkerade bilen (inte lätt att hitta p-plats) och gick en runda i stan. Letade ånyo efter guideböcker om Kreta, men hittade ingen. Åt en god gyros vid det gamla fortet i hamnen. Svettades! Ierapetra var för oss alldeles för bullrigt. Dock gillade vi de gamla turkiska stadsdelarna.

Sedan fortsatte vi mot Mirtos som var vårt slutmål denna dag. Landskapet var fruktansvärt ful, jag till och med byarna var fula, och det var växthus precis överallt. Vi började ana oro för att Mirtos också skulle var fult.

Växthus. Växthus. Växthus. Ständigt dessa växthus.

Men vi hade fel, Mirtos var en mysig turistort med levande grekiskt vardagsliv. Vi parkerade och fick en runda länga strandpromenaden som kantades av tavernor, kaféer och barer. Det var Camillas tur att leta rum, och det gjorde hon med bravur. Hon gick in på Taverna Manos och frågade om det fanns några lediga rum på pensionatet som låg ovanför baren. Bingo! Vi fick en stor lägenhet en trappa upp med galet vacker utsikt över Libyska havet.

Se utsikten från rummet här »

Vi hämtade vår packning och köpte varsin öl och satte oss på balkongen och tittade ut mot Afrika. Vågorna kluckade varsamt mot stranden och vi kände oss upprymda av stunden. När vi druckit upp ölen gick vi en runda i den lilla byn. Handlade lite ost och marmelad och letade efter ett internetkafé. Vi hittade ett, men lusten att koppla upp oss fanns inte.

Den mysiga strandpromenaden i Mirtos.

På kvällen åt vi middag på Taverna Mirtos som verkade var den populäraste tavernan i byn. Vi åt lamm i ugn och briam. Väldigt gott! Alla turister här Mirtos känner varandra. Det verkar vara många holländare som har hus här. Hur har de hamnat just här, frågade vi oss.

Vi var hemma innan tio och somnade till vågornas brus en halvtimme senare.

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Kreta på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera