Färja från Santorini till Heraklion på Kreta

Inte heller denna dag hände det speciellt mycket. Men det hände desto mer när vi på kvällen kom fram till Heraklion på Kreta.

En mycket kort summering om sista dagen på Santorini: vi packade, vi åt lunch, vi spelade tavli med Paris (jag vann tre gånger!) och vi åkte till hamnen och inväntade båten.

För de allra flesta känns Grekland långt borta så här års. Dock inte för oss. Idag den 4 oktober är det nästan två månader tills vi återgår till normalt liv igen. Eller hur livet där hemma nu ska rubriceras. Kanske är det vårat nuvarande grekiska kringresande liv som är det normala. Åtminstone känns det så nu.

Fyra månader i Grekland sätter sannerligen sina spår. Livet där hemma känns allt mer avlägset. Innan vi åkte pratade vi mycket om vad vi skulle sakna mest. Nu har vi svaret: ingenting. (Förutom släkt och vänner förstås.) På senare tid har vi frågat oss vad vi kommer att sakna när vi kommer hem. Det är ganska mycket. Som den stora ynnesten att leva nu och inte i morgon, eller nästa vecka, eller kanske ännu längre fram. För så är det hemma, livet är detaljplanerat i en almanacka. Här i Grekland är det nuet som gäller. Tack. Tack. Tack.

Ikväll klockan 18.00 åker vi till Heraklion. Två dagar har vi tänkt stanna i Heraklion. Lagom tid för att se lite av stan, arkeologiska museet och Knossos. Något rum har vi inte bokat, det får lösa sig på plats. Efter Heraklion ska vi ge oss av på en månadslång luff med bil. Vi börjar med östra Kreta och tar oss sedan i lugnt tempo västerut. Camilla (det är hon som kör) är lite nojig för vägarna, alla vi pratat med har varnat oss för de dåliga vägarna.

Jag har varit på Kreta tre gånger, Camilla ingen. Jag längtar efter att få visa henne det Kreta jag känner. Hoppas att hon inte blir besviken, jag har nämligen indoktrinerat henne med Kretaprat under några år. Trots att jag varit på Kreta tre gånger har jag bara sett en bråkdel av ön. Nu har vi en hel månad på oss att upptäcka ön.

Nu säger vi hejdå till Santorini och öppnar förväntansfullt en ny dörr i livet. Där bakom väntar nästa etapp på vår långa Greklandsresa. Vi är mycket förväntansfulla!

Kreta väntar bakom nästa dörr på livets resa...

Resan till Heraklion gick smidigt, och vi fick se solen gå ner i havet. När vi kom fram till hamnen på Heraklion hoppade Camilla jämfota. Det gör vi alltid när vi kommer till en ny ö. Kreta var som sagt en ny ö för Camilla, hennes 61:a grekiska ö. Jag hade ju varit på Kreta tre gånger tidigare så det blev inget hoppande för mig.

Vi hade som sagt inte bokat rum i förväg. Det borde vi ha gjort.

Läs om vår galna bröllopsvit på Hotel Kris här »

Vi var hungriga som vargar och trötta som sengångare. Hungern vann och vi gick en runda på stan. Vi började med att gå vilse. Hamnade på en gata som hette Labyrint, så det var ju inte så konstigt att vi gick fel.

Första intrycket var att Heraklion var bullrigt, och en aning kaotiskt. Men det kändes bra att vara här. Vi gick 25-augusti-gatan uppåt stan. Där var det ödsligt, bara banker och biluthyrare. Längre fram var det mer liv, och faktiskt riktigt fint, och mysigt. Vi gick en lång runda i gränderna.

När vi såg denna snabbmatskedja blev vi glada.

Kalimera i Heraklion. Klart att vi gillade stan. :-)

Vi åt middag på Goodys. Ganska gott faktiskt. Sen gick vi trötta hem till vårt krisrum. Jag var dödstrött på grund av min dumma förkylning. Camilla satte sig och läste in sig på Kreta.

I morgon börjar Kreta-äventyret. Häng med!

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Santorini på Kalimera » | Kreta på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera