Getingormarna på Samos anfaller

En bild berättar. Avsnitt 27.

Jag och Camilla var ute på en moppetur på Samos, vi stannade till vid stranden Psili Amos 1 för att ta lite bilder. När vi skulle ge oss av såg jag några stora bläckfiskar hängandes utanför en taverna. Inget ovanligt, men jag ville ändå ta en bild. På en av bläckfiskarna satt en stor geting och tuggade febrilt. Det var en "orientalisk geting". Jag tog några närgångna bilder på getingen, och när jag tog den sista bilden tyckte jag mig se att den gav mig onda ögat, och jag blev rädd och gick därifrån.

Monstergetingen som jag fotograferade vid stranden Psili Amos 1.

Vi körde vidare, några minuter senare ser jag en asiatisk geting i ögonvrån. Jag hinner precis tänka: - "Hjälp det är den", innan den kryper in under hjälmen och sticker mig bakom örat. Det gör fruktansvärt ont, och i samma sekund grips jag av panik och försöker få av mig hjälmen i farten. På något vis lyckas jag stanna moppen och sliter av hjälmen. Smärtan är enorm. Eftersom jag är allergisk blir jag rädd att jag ska få en allergisk reaktion. Men den uteblir, smärtan blir dock bara värre och värre. Vi bestämmer oss för att köra mot "civilisationen" om det trots allt skulle komma en allergisk reaktion.

Några få minuter senare skriker Camilla: - "Stanna moppen, stanna!" Jag tror att hon skojar med mig, men hennes ansiktsutryck visar tydligt att det inte var tal om något skämt. Hon hade blivit stucken precis under höger öga, svullnaden och smärtan var omedelbar. Ändå kunde vi inte annat än att le, kanske inte så jättestort leende, men i alla fall ett leende.

Camilla har precis blivit stucken av en geting på Samos.

Om det just var en asiatisk geting eller en vanlig geting vet vi dock inte, Camilla såg aldrig sin antagonist. Visst är det märkligt! Hur sannolikt är det att två personer på samma moped blir stuckna av getingar inom loppet av fem minuter? Jag ger mig den på att det var den glupska bläckfiskätargetingen som hämnades för att jag tog bilder på den.

Hur sannolikt är det att två personer blir stuckna av getingar inom loppet av fem minuter?

När Camilla var mogen för fortsatt färd sa hon: - "Nu fattas det bara att det kommer ut en orm på vägen". Tjugo minuter senare ser vi en stor vit orm på vägen! Jag tvärnitar med skräckslagna ögon några meter framför monstret (nästan två meter). Det var inte första gången vi såg orm i Grekland, oftast brukar de slingra iväg, lika rädda som vi. Denna orm gjorde inte så, den stannade kvar och gjorde två utfall mot oss. Jisses!

Under den röda pilen slingrade den stora ormen iväg.

Två bilar kom körandes, ändå stack den inte sin väg. Den bara låg där och såg elak ut. Så småningom slingrade den sig ner mot väggrenen. Jag sprang efter med kameran men lyckades inte få den på bild. Tyvärr. Resten av dagen såg vi getingar och ormar överallt, varje vattenslang, varje elkabel, varje löv förvandlades i våra ögon till ormar.

På kvällen berättade vi om ormen för våra grekiska vänner, de kände till den, den hette något som jag snabbt glömde, namnet betydde "den blinda ormen". Tydligen var den blind, sant eller ej vet jag inte. Stämmer uppgiften var det inte så konstigt att den "anföll" oss, den såg oss inte, gick bara på hörseln.

Senare under samma resa var vi på Tilos och då träffade vi Iain och Lyn - ett par från Skottland som arrangerade vandringar på Tilos - och berättade om ormen från Samos. Vi gjorde en ormkonfrontation i en bok om grekiska djur som Iain och Lyn hade. Vår orm fanns inte med. Däremot fanns en annan rackare med, en orm som vi mötte på vägen till Megalo Chorio på Tilos. Tilosormen skrämde oss bara lite grann, vi såg ganska snart att den var död. Men storleken ingav ändå en viss respekt, och - sa vi - tänk om den bara spelar död! Med darriga ben la jag en vattenflaska bredvid så att storleken skulle framgå.

Den döda ormen vi hittade i Megalo Chorio på Tilos.

Iain och Lyn berättade att ormen var harmlös. Troligen hade den blivit attackerad av en eleonorafalk (vilket det finns gott om på Tilos). På bilden ovan syns två hål på ormen, Iain berättade att när en eleonorafalk tar en orm flyger den upp i luften och släpper den mot backen så att den ska dö. Ibland hittar de inte var ormen hamnar, eller som i det här fallet - ormen hamnar bland människor och de vågar inte plocka upp den. Eller så gjorde denna eleonorafalk det, för någon halvtimme senare var den borta.

Från Tilos åkte vi till Symi och sedan till Rhodos varifrån vi flög hem. Båda öarna var monsterfria.

Fler avsnitt från serien "En bild berättar" »

LÄS MER OM SAMOS