|
|
| ÖVÄRLDEN | FASTLANDET | INFÖR RESAN | UNDER RESAN | ÖLUFFA |
| OM GREKLAND | FORUM | E-GUIDER | BOKA HOTELL | SÖK |
Öluff till Samos, Patmos, Lipsi, Leros & Fourni |
|
Vi som båtluffat är Christina och Åke och vi kan med god marginal klassas som "geriatric backpackers" eftersom vi tillhör ålderskategorin 50+. Detta som upplysning för att läsaren skall förstå genom vilka filter vi numera iakttar omgivningen. Vi har rest med charter sedan 1975 och första resan gick till Kreta och byn Hersonnisos som då inte var vandaliserad av turismen. Sedan dess har det blivit så många resor, de flesta till Grekland, att vi har tappat räkningen. De senaste tio somrarna har vi lämnat chartern till förmån för båtluffning. Vi kan därför lugna alla oroliga som ännu inte vågat ta språnget från chartern, att man aldrig tvingas sova på stränderna eftersom det alltid finns rum, i överflöd de senaste åren då turistströmmen minskat. Det är istället så att man nästan får slå sig fram med käppar bland alla rumsuthyrare vid ankomsten till öarna. Båtluffning ger en helt annan frihet och vi kan, mot bakgrund av våra erfarenheter, varmt rekommendera denna resform. Det kan bli något dyrare, men det beror ju på vad man gör och hur man bor och äter. Vi hyr alltid rum med egen dusch/toalett och helst med balkong mot havet. Vi bränner iväg ca 21.000 kr för tre veckors båtluffning och då är alla kostnader, från ytterdörren i hemmet och tillbaka (med taxfree), inräknade. Kostnaden har varit konstant de senaste tre åren. Vi äter också både lunch och middag på tavernor och måltidsdrycken består ofta av lokala produkter med kådsmak och givetvis vatten. Packningen får plats i två ryggsäckar (30 resp. 50 liter) och två mindre axelväskor som handbagage. Den sammanlagda vikten understiger 20 kg. Ryggsäckens största nackdel är att det man behöver alltid ligger längst ned. På senare tid har därför endast hustrun ryggsäck medan jag använder en liten väska (storlek som ett handbagage) försedd med handtag och hjul. Som vi nämnde inledningsvis har vi passerat tonåren varför vi nästan aldrig ger oss ut på längre vandringar med hela bagaget. Den lokala taxinäringen eller bussföretagen får sköta transporterna när det behövs. Den promenad man gör med full packning är från hamnen till rummet, en sträcka på max. några hundra meter om inte rumsuthyraren står för transporten.
Samos är fortfarande vår favoritö och därifrån har de flesta av våra luffarresor startat. Resebeskrivningen är egentligen ett koncentrat av tre resor företagna somrarna 2000, 2001 och 2002 till i stort sett samma öar; Samos, Patmos, Lipsi, Leros och Fourni. Sommaren 2000 är bas för informationen. För somliga kan det tyckas fantasilöst att återvända till samma öar, men mot detta kan vi invända att fördelen är att man finslipar och fördjupar upplevelserna på de platser man tidigare uppskattat. Ett "problem" för oss seniorer som rest i Grekland sedan forntiden är att det inte finns så många nya öar kvar att utforska. Åke hanterar tangentbord och mus medan Christina lägger till och drar ifrån. |
|
Fredag 30/6 Paret Sandalis talar god engelska eftersom de har bott i USA. Herr Sandalis röst hörs vida omkring medan fru Sandalis är mera lågmäld och det är hon som har total koll på verksamheten. Trafiken kan upplevas som störande om man bor i rummen mot gatan. Efter uppackning promenerade vi ned till hamnen, parkerade på ett kafé, släckte törsten med öl och försökte förstå att vi har kommit "hem". Kaféet, som ligger i början av piren där färjorna angör, serverade den dyraste standardöl (ca 30 kr per st.) vi någonsin druckit. Vanligt pris på många andra ställen är fortfarande 15-20 kr för 0,5 l. Mythos (2002). Eftermiddagen tillbringades på stranden vid det nedlagda hotell Pythagoras. På vår fråga upplystes vi av en servitör att skälet till hotellets bedrövliga tillstånd beror på att det ägs av kommunen och att det råder oenighet om hotellets framtid. Badvattenkvalitén är däremot utmärkt trots närheten till "staden". Det är inte utan att man undrar hur avloppet tas om hand... Utmärkt middag bestående av giovetsi och lammkotletter intogs på taverna Remataki beläget vid eftermiddagens badstrand. På väg tillbaka till hotellet avnjöt vi en föreställning med bouzoki, fiol och dansande barn vid Pythagorasstatyn. Retsina serverades fritt till vuxna. Efter en lång dag somnade vi likt klubbade oxar (eller ska det var tjur och ko?). Lördag 1/7 Bageriet beläget i gränden mellan torget och hamnen tillhandahöll varmt frukostbröd för 5 kr. Torget heter Irinis Square och här finns också stadshuset, en taverna och ett museum. Med doppvärmaren från Clas Ohlson kokade vi vatten i en retsinabägare av plåt, två tillbehör som alltid följer med på resorna. Turkduvor, kråkor och gråsparvar stod för ljudkulissen under frukosten på balkongen med utsikt mot klostret Spiliani och havet mot Ireon. Nu har Sandalis gjort om rummen till studios med en liten kokvrå. Priset var 26,5 euro/natt i somras, "special price for You" enligt herr Sandalis och det kan stämma för vi har bott där flera somrar. Vi planerade att resa till Samos stad med buss men turtätheten på lördagar är gles så vi tog taxi, strövade runt en stund längs affärsgatan belägen parallellt med hamnströget och släckte slutligen törsten med Mythos på ett kafé intill torget. Detta torg har förstörts å det grövsta genom att man placerat ut stridsvagnhinderliknande betongklossar som utsmyckning. En grönsaksmarknad vid kyrkan utforskades. Museet och parken intill är värt ett besök. Efter ett par timmar lämnade vi Samos stad utan saknad men nu med buss till Pythagorion. Eftersom värmen var måttliga +30° promenerade vi förbi Doryssa Bay Hotel till Potokaki nära flygplatsen och intog gyropita med sallad för, om vi minns rätt, 75 kr. Det matstället är nu nedlagt (2002). Eftermiddagen tillbringade vi på en av de bättre stränderna på Samos, Kouros Beach, eller kanske mera känd som Doryssa Bay-stranden strax utanför Pythagorion. Här finns både små pinjeträd som ger gratis naturlig skugga, solstolar med parasoll och kommunala duschar. Största nackdelen med stranden är att restaurangutbudet är begränsat och den minst dåliga inrättningen nära stranden är Self Service i vägkröken mot Potokaki. En annan nackdel (eller fördel beroende på kön) är att startande flygplan sveper strax över trädtopparna. Samtliga personer av manligt kön reser sig upp och stirrar mot skyn medan övriga förblir till synes oberörda. En utmärkt middag avnjöts på taverna Platanias vid det tidigare nämnda torget. Då drevs tavernan av ett par bröder, en kortväxt man med skrovlig basröst serverade och den andre arbetade i köket. Sommaren 2001 hade restaurangen bytt ägare och tyvärr blev maten sämre. Efter en avskräckande kvällspromenad längs hamnbassängen med många inkastare till kaféer och restauranger styrde vi mot hotellet för nattvila. I ärlighetens namn skall sägas att inkastarna inte på något sätt är så aggressiva som på många andra platser utan på ett vänligt sätt försöker värva kunder. Söndag 2/7 Måndag 3/7 Tisdag 4/7 Onsdag 5/7
Båten angjorde Agia Marina på Leros. Vi tog taxi till Pandeli och hittade en lägenhet (Pansion Cavos fax 02470-23247, tel 0247-25020, 23247) med balkong mot hamnen och Göran Schildts hus? Schildts Dianas ö bör läsas liksom hans andra böcker om resorna runt medelhavet. Handlingsförlamande värme gjorde att vi tillbringade dagen i skuggan på stranden i Pandeli och med täta dopp i havet. Värdinnan ställde in en fläkt i rummet på kvällen men den gav nästan känslan av att befinna sig framför en hårtork med full värme påslagen. Middagen bestod av grillad färsk makrill och intogs på en strandtaverna där ägaren också var fiskaren. Majoriteten av middagsgästerna var greker. Vid en tidigare resa bodde vi i byn Alinda på ett pensionat med utsikt över en krigskyrkogård! Vi kunde nu konstatera att Pandeli vinner stort i jämförelse mellan orterna eftersom turistanpassningen in gått lika långt här. Torsdag 6/7 Middag några meter från vattnet i Pandeli. Det börjar komma rapporter om omfattande brand på Samos i närheten av Pythagorion. Under en resa till Leros i mitten av 90-talet promenerade vi från Alinda till resterna av Dianas tempel. Enligt kartan var sträckan några kilometer men det kändes som om grekiska kilometrar var betydligt längre än svenska. Templet var illa skyltat och såg ut som en raserad jordkällare. Inte värt besväret. Borgen i Leros stad är däremot värt ett besök. |
|
Fredag 7/7 Det normala förfaringssättet vid ankomsten till nya öar är att vi avböjer inviterna från rumsraggarna, placerar oss på hamnkafé, intager lämplig dryck och väntar på att färjan avlöper och lugnet åter lägrar sig. Därefter går vi (hustrun) på rumsjakt. Det är betydligt bättre, sannolikt billigare och mindre stressande (för mig) än att förhandla i hamnen bland alla andra rumsspekulanter. Ett sätt att undersöka rumsutbudet är att promenera med ryggsäckarna på och spanande längs fasaderna efter skylten Domatia eller Rooms to let. Var tionde meter poppar det fram damer ur husen och frågar om man önskar rum. Lunchen bestod av grillade sardiner som avnjöts på taverna
vid hamnen. Siesta på rummet. Lördag 8/7 Siesta på rummet följt av bad på närliggande strand, Lendou Beach. Middag på torget vid kyrkan. Få gäster. Söndag 9/7 Måndag 10/7 Efter inkvartering och uppackning tog vi taxi till stranden Meloi. En utmärkt strand på promenadavstånd (20 min) från Patmos stad. Där finns skuggande träd, perfekt badvatten, få turister och en taverna. Om man tänker äta söndag lunch bör man hålla uppsikt över vägen eftersom det kommer bussar med greker på utflykt som snabbt fyller hela tavernan. Intag därför lunchbordet i god tid och låt dig underhållas av det kaos som uppstår då 50-75 personer samtidigt skall beställa mat. På återvägen till rummet stannade vi på kafé Huston vid torget intill posten för ett glas öl. Ett säreget ställe som drivs av två äldre damer som för länge sedan lämnat pensionsåldern. Öppettiderna för kafé Huston är också säregna, d v s när damerna känner för att ha öppet. Här finns ofta en svensk, alltid medförande en ICA plastkasse, omgiven av många "vänner" av olika nationaliteter och de flesta dricker en obestämbar dryck med namnet Mogadishu. Värdinnorna åkallar ibland på svensken med orden Pipii Pipii varvid han greppar flöjten och spelar "Här kommer Pippi Långstrump...". Vännerna syns sällan före middagen dagen efter. Middagen åt vi på en taverna som vi sedan kallade Snabba Stället i en gränd intill hamnen. Tre minuter efter beställningen damp maten ned på sölduken på bordet. Efter chocken kunde vi konstatera att det inte var något fel på maten. Tisdag 11/7 Onsdag 12/7 Torsdag 13/7 Fredag 14/7 Köpte biljetter av en ålderstigen man som fick ta övriga kunder till hjälp för förstå vad vi önskade. Han hade dessutom dålig koll på båttidtabellen. Fiskmiddag på Nikos. Året efter, åt vi också middag på Nikos och då frågade Nikos fru, som även då serverade, om vi hade varit där förra året eftersom hon tyckte sig känna igen oss. På vår fråga om hur hon kunde komma ihåg det svarade hon bara att hon tyckte om människor och att det var hennes jobb att minnas. Sommaren 2002 kom hon inte ihåg oss! Kan det vara ett tecken på ökad turism? I detta fall är vi är egoister och vill gärna behålla Fourni för oss själva. Ett blandat gäng bestående av engelsmän och holländare från en segelbåt åt middag på Nikos. När frun skulle duka ut berömde en av de engelska männen hummersalladen som serverats med orden: Detta var den bästa sallad jag någonsin ätit och avslutade efter en konstpaus med frågan: Är du gift? Allmän munterhet utbröt. Lördag 15/7 Efter promenad tillbaka tillbringade vi en stund på ett kafé vid hamnen där vi lät oss roas av en fiskförsäljare med otrolig svada. Söndag 16/7 Mamma Toula driver en liten diverseaffär halvvägs mot torget på höger sida från hamnen räknat. Hustrun ringde till henne från Sverige och på synnerligen stapplande grekiska lyckades hon boka ett rum med havsutsikt i juli. När Delfinen angjorde hamnen i Fourni på utsatt tid stod dottern där och välkomnade oss. Studion var perfekt med balkong mot havet och priset 28 euro per natt under högsäsong kan man inte säga så mycket om. Vid samma endagsresa Samos-Fourni-Samos hoppade vi över frukosten för att ta Delfinen kl 07.00. När vi steg iland på Fourni en timme senare och intog frukost på hamnkaféet där kaféägaren bjöd på lokalt producerad getost utspelade sig följande: En man från Skottland kom in (vi hade sett honom på båten hit) och frågade var klostret är beläget. Klostret??? svarade servitören, här finns inget kloster. INGET KLOSTER!! Men är jag inte på Patmos sa skotten. PATMOS!!! svarade servitören, detta är Fourni. Efter vilt flaxande med armar och ben sansade sig skotten och frågade när nästa båt till Patmos skulle gå. På fredag svarade servitören (det var då måndag). Efter ytterligare semaforerande lämnade mannen kaféet. Vi träffade honom senare på förmiddagen på kaféet uppe vid torget, där vi avnjöt en ouzo, som han kommenterade som dekadent vid denna tid på dagen. Han berättade att han var präst och samtidigt reporter från BBC-Scotland och var ute på en resa i Pauli fotspår för att göra ett radioprogram. Han åkte med samma båt tillbaka till Samos på kvällen och reste till Patmos dagen efter. Det var också en entimmesresa och det var orsaken till att han klev av på fel ö. Normalt upplyser besättningen vilken ö vi närmar oss och ber alla som skall stiga av att förbereda sig. Lita alltså inte på att ni kommit till rätt ö bara för att restiden stämmer. Fler har gjort samma misstag. Aftondelfin tillbaka till Samos där paret Sandalis välkomnade oss. Måndag -fredag 17-21/3 Vi promenerade också till byn Mitilini med vätskekontroll i Chora. Bil- eller bussresor i all ära men promenader ger ett extra dimension i form av närheten till naturen. Längs vägen kan man plocka allehanda kryddor till vinterns Moussaka. Vi betalade Sandalis för de sista dygnen och åkte taxi ut till flygplatsen där samma kaos alltid råder. En ny terminalbyggnad har varit under konstruktion de senaste åren och den borde väl vara klar snart. |
|
Överskottsinformation från Samos Vi kan också rekommendera en båtresa med kapten Haddok (eller någon av hans hans bröder, se Kalimera) från Pythagorion kl 9 till Samos bästa sandstrand, Psili Ammos. En skvätt vattenskadat samosvin eller ouzo och säsongens frukt serveras under båtresan. Förutom perfekt badvatten, barnvänlig strand, finns här också solstolar och några tavernor. Båten återvänder kl 16. Det är också möjligt att åka taxi dit och beställa hämtning på eftermiddagen. Det fungerade de gånger vi gjort så. En annan utflykt görs också av kapten Haddok till ön Semipola. Att döma av passagerarns tillstånd vid hemkomsten verkar det ofta vara en minst sagt blöt resa. Den resan har vi inte testat. Under en tidigare nämnd resa i maj 2002 upplevde vi den grekiska
påsken, en högtid som firas med stor inlevelse. Alla går
i midnattsmässa på påskaftonen, tänder ljus, skjuter
raketer och umgås. Speciella bröd med inbakade, färgade
hela ägg saluförs. Fru Sandalis skänkte oss ett sådant
bröd. Procession med kyrkodignitärer skred fram längs hamnen
på påskdagen. Om man önskar en dagsutflykt från Samos till ett ställe som ger en tid att varva ned är närliggande Agathonissi ett lämpligt resmål. Ett kafé vid öns bytorg kan ge erforderlig tid för kontemplation. Lunch, bad, och siesta under träden vid stranden kan sedan verka stressigt. I korsningen av gränderna Melissou och Heras, bakom hamnpolis och tull, finns en butik som drivs av ett äldre par, hon italienska och han från Samos. Butiken och de flesta varorna är troligen från tidigt 40-tal. Här saluförs dock utmärkt hemkörd retsina i 1,5-liters plastflaskor för en spottstyver. Från mannens hemby i bergen säljs också ett utmärkt rött och sött dessertvin. Hustrun i butiken påstod att man blir amorös av detta vin medan retsinan gör en sömnig. Vi kan instämma. Mitt emot restaurang Afrodite på gatan Pythagora står en äldre, gråhårig man med skägg och helsteker lamm varje eftermiddag. Maritsa heter restaurangen och där serveras bl a utsökt lamm i olika former. Restaurang Afrodite figurerade härom året också i ett danskt TV-program (Afrodites ö) som handlade om grekiska unga män som tävlade om att lägra så många turistflickor som möjligt. Servitörerna där deltog aktivt i programmet. I samma program uttalade sig några grekiska kvinnor om dessa män. En av dem, en söt blond ung grekinna, är servitris på en av tavernorna efter hotell Pythagoras. I samband med en måltid där nämnde vi att vi sett programmet och tyckte att hennes åsikter var välgörande kritiska mot dessa män. Hon berättade då att hon, efter programmet, blivit illa sedd många yngre män på ön. De första båtluffaråren bodde vi privat hos en dam som heter Voula. Hon har några studios och rum för uthyrning. En takterrass där man kan äta frukost eller intaga kvällsdryck fullkomnar boendet. Stället, som inte är inte lätt att hitta, återfinns bakom Pension Sidney i änden av Pythagora. Man går genom en väldigt smal passage (1 meter) på vänster hand några meter in på gatan Kontaxi mot kyrkan. Voulas engelska kunde varit bättre. Vi har också bott på Sidney (tel 61733, värdinnan Eleni talar bra engelska). Restrangturistfällor, enligt våra erfarenheter, är Espirides där alla gäster erbjuds en stor ouzo som aperitif, Afrodite - tidigare nämnd, Symposion och de flesta längs hamnen. Vi brukar studera gästerna på matställena och finns där greker, vilket vi tolkar som ett kvalitetstecken, slår vi oss ned. Förväxla dock inte grekerna med de utkommenderade släktingarna och bekanta som skall agera lockfåglar för att tavernan inte skall se tom ut. De brukar sällan äta utan endast förtära färgade drycker. Matställen med grekisk musik ges företräde framför ställen med anglosaxisk motsvarighet. När vi första och enda gången åt på restaurang Symposion, belaget nära bageriet vid torget, beställde vi, förutom maten, in en halv liter vin. Karaffen innehöll vin till två mindre glas. När vi sedan beställde in ytterligare en karaff dristade jag mig till att addera beställningen med "please, make it half a liter this time" varvid servitören snabbt och ilsket dängde ned en karaff med EN liter vin. Ett beteende som man annars sällan träffar på i Grekland. Våra erfarenheter av nattliv är starkt begränsade beroende på, i likhet med grekofilerna från Umeå, kvällströtthet. Vi tycker att morgonstunderna i hamnarna är mycket mer givande med stillheten, fiskebåtar landande nattens fångst, katter på vakt efter skräpfisk från näten, fräsch morgonluft, brödhandlande lokalbefolkning mm, mm. Det kan ju bero på att vi också har våra rötter från en annan kuststad i Västerbotten. Hälsningar från Christina och Åke PS
|
HEM |
OM KALIMERA |
STÖD KALIMERA |
COOKIES |
SÖK |
E-GUIDER |
BOKA HOTELL |
ENGLISH
|
|
© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera |
