Onsdag
Vaknade klockan åtta och en timme senare var vi ute på stan.
Aten var ganska ödsligt vid den här tiden, och det var inte
många människor ute på gatorna. Vi gick till Metrostationen
vid Monastiraki och tog tåget ut till Pireus, där vi gick runt
och tittade på de stora båtarna i hamnen. Solen sken och det
doftade hav. En man satt nere på kajkanten med ett metspö.
Undrar om han brukade få någon fisk där.
 |
Vi fortsatte vår promenad längs den hårt trafikerade huvudvägen och svängde ner mot Zeashamnen, där det var betydligt lugnare. Här hittade vi Carrefour, ett varuhus i fyra våningsplan, där man kan inhandla allt från bananer till borrmaskiner. Vi utforskade noggrant varje våning. Tur att det var långt hemifrån, annars hade man kunnat handla på sig en hel del. Högst upp fanns elektronikavdelningen, och här hittade jag några skivor, minsann! Väl ute i verkligheten fortsatte vi upp till kvarteren runt Karaloi & Dimitrou och hittade diverse trevliga små butiker av alla de slag. Kom så småningom fram till ett marknadstorg, där vi gick runt ett tag och tittade på kommersen.
 |
Riitta hittade några skivor hon ville ha, men hon svor högt över bristen på vykort. Jag hittade ett vackert vävt tyg som jag köpte att lägga på dalabordet hemma. Så småningom tog vi metron hem igen och slingrade oss tillbaka till hotellet för att lasta av inköpen.
Lunchen intogs på ouzerian Kapnikareas och bestod av saganaki, skink- och ostkroketter och resans första Mythos! Väl vederkvickta korsade vi Ermou och begav oss uppför vad som visade sig vara tyggatan, med mängder av frestande tygbutiker. Filosoferade en stund över en präst som stod länge och kände på ett ceriserosa sidentyg. Kan undras vad han tänkte använda det till. Fortsatte sedan in på en gata kantad av skoaffärer och lät oss glatt lockas längre och längre in i vimlet av butiker i Psirri, så när vår vän Vasilis från Karpathos ringde och frågade var vi var, kunde vi på fullt allvar svara att: "Det vet vi inte!" Lyckades i alla fall leta oss upp till Omonia och möta honom en kvart senare. Promenerade Stadiou ner och tog en kaffe på Starbucks. När Vasilis fick höra att vi skulle till Athinon Arena, blev han nästan arg för att vi inte hade kontaktat honom tidigare, "Ni visste ju att jag skulle vara i Aten, ni hade inte behövt boka något bord, sånt fixar jag!". Så han ringde sin kusin (!) som tydligen är chef över blomsterflickorna på Athinon Arena, och berättade att vi skulle komma dit nästa kväll. Jo, nog hade vi träffat på en mängd av Vasilis' alla kusiner på Karpathos, men att det skulle finnas dylika även här hade vi ingen aning om… Efter ett par timmar tog vi adjö, och Riitta och jag fortsatte ner till internetcaféet Everest vid Syntagma, där vi avlämnade vår första snabbrapport till Kalimera innan vi gick hem till hotellet och vilade våra trötta ben en stund. Fick sms från Nikos, och bestämde att träffas senare på kvällen.
Middagen intogs på Mpairaktari vid Monastirakitorget. Riitta åt papoutsakia och jag en giouvetsi. Det var bara greker här, och så vi två. Stämningen var hög och lokalen fullsatt. Vi satt i hörnet närmast musiken, och i en paus kom jag i samspråk med musikerna. De tyckte jag kunde komma fram till mikrofonen och sjunga tillsammans med dem, men se det tyckte inte jag. Avdukningen av borden skedde på ett för oss nytt sätt. Söldukarna var gjorda av seg plast, och efter att ha plockat undan allt flytande, knöt man helt enkelt ihop hörnen på dukarna och bar hela knytet ut till disken. Snabbt gick det förvisso, men jag misstänker att det blev en hel del svinn i fråga om trasigt porslin.
Efter middagen mötte vi Nikos ute på torget och promenerade tillsammans bort längs Mitropoleos till ett kafé där vi satte oss och fikade och pratade ett par timmar, tills servitören tydligt visade att han ville stänga och gå hem. Vi tog en långsam promenad hem genom Plaka, och Nikos lämnade av oss vid hotellet strax efter midnatt.