Torsdag
Upp klockan åtta, och ute på stan halv tio. Vi satte kurs
på Hondos Center för att storhandla skivor. Sedan fortsatte
vi till Monastiraki, där vi tog marknadsgatan upp mot loppmarknaden.
Gick en sväng inne på Plakia Avissynia, där man både
sålde och reparerade möbler. Här var det bara gubbar så
långt ögat kunde se.
 |
Vi tog samma gata tillbaka, fortsatte på Pandrosou och köpte litet presenter till barnen En snabb sväng upp på hotellrummet för att lasta av, och sen ut på stan igen. Nu gick vi upp till To Athinaïkon nära Omonia för lunch. Vi åt saganaki och potatissallad. Mycket gott och dessutom billigt. Vi var nästan ensamma när vi kom, men lokalen fylldes så småningom av klungor med pälsklädda fina damer i övre medelåldern, bärande på kassar efter förmiddagens hårda shoppingrunda.
 |
Efter lunchen slank vi in på Patsis Music World, där vi hittade ännu fler skivor. Sedan tog vi metron tillbaka till Syntagma. Inhandlade en liten flaska ouzo och ett par bananer och gick hem till hotellet. Satt ute på balkongen i solskenet med varsin ouzo, skickade sms till diverse vänner och skrev i resedagböckerna. Tog en sväng in i Nationalparken för att se vad man hade hittat på i år. Utanför Zappeion fanns en sagostad med tomtar och pysslingar av olika slag, och huvudattraktionen var en pulkabacke med konstfrusen snö, där barnen åkte utför på uppblåsbara ringar.
 |
Vi åt en tidig middag bestående av gyros och souvlaki på Ithaki, och gick sedan hem för att göra oss i ordning. Vi fick en kvinnlig taxichaufför, som bara älskade att köra i Aten. Hon fnös föraktfullt åt sin GPS och sa att hon minsann kunde hitta mycket bättre vägar än den där maskinen! Vid första rödljus hoppade hon ur bilen och grävde under förarsätet efter en cd med Remos att spela för oss, och hon skrattade hjärtligt när hon hörde att vi kunde sjunga med i sångerna.
Väl framme vid Athinon Arena ringde jag numret jag fått av Vasilis, och strax kom hans kusin ut och hämtade oss. Han förde oss förbi den långa kön, sa till vid platsvisningen att pricka av sällskapet Peterson och att han själv skulle ta oss till vårt bord. Raskt ledde han oss till ett av långborden alldeles nedanför scenen och sade åt två unga män att möblera om, så att vi fick ett bord för två en bit ännu närmare scenen, kanske 10 meter ifrån scenkanten. Vid bordet utanför satt en grekisk-amerikansk familj som aldrig hade varit på konsert i Grekland förut. Pappan såg fram emot Marinella, men tonårsdottern var mer inställd på att få se Remos.
Kvart i tolv började Marinella och Antonis Remos med att sjunga duetter i några av deras största hits. Sedan kom ett gäng ungdomar in och gjorde ett potpurri på grekiska och internationella hitlåtar, innan Antonis kom in ensam. Han sjöng riktigt många av sina bästa sånger, helt underbart! Och han har jobbat på magstödet, det märks. Vilken teknik han har när det gäller att hålla ut långa, höga toner, jag bara njöt! Sedan kom Marinella in och gjorde sitt solopass. Mycket uppskattat av publiken, men jag tycker inte om hennes röst. För stark och för rå i tonen, jag kände att jag borde ha tagit med öronproppar. Efter en kort paus kom de båda in tillsammans igen och sjöng flera duetter. Många traditionella sånger den här gången. Vi fick två korgar med blommor av kusinen, men bestämde att spara dem till ett lämpligare tillfälle. Vid tretiden gick tydligen Marinella hem, för nu kom Antonis in ensam och NU blev det riktigt tryck! Han uppmanade folk att dansa på borden och att komma upp på scenen. Så när nästan hela scenen var full av människor, sa jag till Riitta att ta kameran och hänga med. Vi tog oss upp på scenen och fram till Antonis, som mötte oss med ett stort leende och öppna famnen. Efter pussar och kramar fick vi fotografera, och hann även med att prata en stund, innan vi gick ner och satte oss igen.
 |
Så småningom tömdes scenen och programmet övergick i lugnare låtar. Nu var det dags att börja tänka på refrängen, så vi tog våra blommor och gick fram till scenkanten. När salongen lystes upp, kastade vi blommorna till Antonis och vinkade adjö, och han vinkade glatt tillbaka till oss. Visa av skadan ifjol, när vi inte lyckades få tag på någon taxi alls, gick vi innan sista sången var över. Det stod redan en hel del folk ute på gatan och vinkade efter taxibilar, men vi skulle åt andra hållet, så vi tog oss raskt över till andra sidan. Jag klev ut i gatan mitt framför den första taxin som kom, så han var tvungen att bromsa, Riitta öppnade bildörren, slängde sig in och sa Syntagma och så var vi iväg! Den här chauffören var en ung man som tyckte vi var litet konstiga som åkte ända från Sverige för att lyssna på grekisk musik. Själv tyckte han den inhemska musiken var tråkig, vilket gav upphov till en mycket intressant diskussion på vägen hem. När han släppte av oss, sade han: "Please come back next year!", så vi måste ha gjort något slags intryck i alla fall…
När vi svängde runt hörnet in på Kydathinaion hamnade vi nästan mitt i en eldsvåda! Först såg det ut som om det var hörnhuset som brann, men när vi kom litet närmare såg vi att det var sopcontainern bakom kyrkan som stod i ljusan låga, och även tallen intill brann ända upp till toppen. Vi var tvungna att raskt ta oss runt kvarteret för att komma till hotellet och tala om vad som hade hänt, men när vi kommit runt hade polisen redan hunnit dit. Halv fem kom vi i säng efter en mycket händelserik natt.