Från bullriga Heraklion till tysta Tzermiado

I natt sov vi mycket bättre. Kanske hade vi vant oss vid banansängen? Vi gick upp tillsammans med solen och åt kringlor och drack kaffe på den bordlösa balkongen. Det kom många båtar in till hamnen, de flesta lotsades in. Vi fick en mysig frukost på balkongen, men Hotel Kris kommer vi inte att sakna. Det är det omysigaste hotellet på hela resan. Till och med värre än Hotel Plaza på Egina.

Min tunga packning i dubbel bemärkelse. Hejdå Heraklion.

Efter att vi gjort i ordning den gigantiska packningen gick vi ner till förkylda Maria och betalade för rummet. 50 € är billigt för ett bröllopsrum i denna klass. Det där var ironi. Hämtade sedan pengar ur en ATM och gick till supertrevliga Litsa på AVIS. Vi väntade oss en skruttbil, men fick en ganska ny Ford Focus och vi jublade av lycka. Camilla, som ska köra under hela resan, älskade bilen (som vi döpte till IHA) på en gång.

Vi sa adjö till Litsa på AVIS, packade bilen, gav oss av ut i den rusiga trafiken. Vi var förstås förberedda på långa avstånd. Så gissa om vi överraskade, när vi efter en kort stunds körning, redan var framme i Analipsi. Bara så där!

Stranden i Analipsi.

Vi gillade de gamla delarna av Analipsi, men kuststräckan föll oss inte i smaken. Visst, stranden var fin, men den grekiska känslan fanns inte. Vi fortsatte till grannbyn Anissaras som vi tyckte ännu mindre om. Även här var stranden fin, men hela byn, om man nu kan kalla det by, var full av hotell med All Inclusive, och det gillar vi inte.

En av stränderna i Hersonissos.

Vi fortsatte längs kusten till Hersonissos som vi tyckte bättre om. Men vi skulle inte vilja bo i Hersonissos. Tillhör inte rätt målgrupp, om man säger så. Vi stannade en stund och kollade inte stränderna och den långa strandpromenaden. Inne i själva Hersonissos låg bar efter bar efter bar efter bar. Kände oss som om vi var i ett annat land. Fanns inte mycket grekiskt här inte. Dock träffade vi flera greker som kom fram och ville prata om min Kalimera-tröja, och det var ju kul. När vi tröttnat köpte vi varsin glass och körde vidare.

Färden gick vidare mot den forna charterorten Sisi där vi hade tänkt äta lunch, men det var lite för tidigt. I stället fortsatte vi det minoiska palatset Malia Palace och fotograferade lite. Vidare upp bland berg och dalar med triljoner olivträd. Oerhört vackert!

Milatos cave är en mäktig grotta med tragisk en historia.

Det hade ännu inte börjat kurra i våra magar så vi fortsatte till Milatos cave som är en mäktig grotta med tragisk en historia. År 1823 hade många kretensare gömt sig i och omkring grottan. Turkarna var efter dem. Men de hade inte chans. Många slaktades i grottan, och de som överlevde tillfångatogs, och fick ett ännu värre öde.

I Paralia Milatou åt vi resans hittills godaste lunch.

På vägen till grottan träffade en dam som saknade sin make. Hon var mycket orolig. Vi träffade honom i grottan och sa åt honom att återvända till sin fru. Bums! Det gjorde han. Efter någon halvtimmes grottforskande gick vi tillbaka till bilen och körde ner till Paralia Milatou för att äta lunch. Det var vår första riktiga lunch på Kreta, och den slog alla andra luncher som vi hade ätit under hela resan.

Vi hade ännu inte bestämt var vi skulle bo i natt. Kändes inte jobbigt alls, det kändes bara bra, och kanske det skulle bli i nästa by. Men så blev det inte, och inte i nästa heller, och inte i nästa heller för den delen.

Hamnen i den mycket trevliga byn Sissi på norra Kreta.

Efter den goda lunchen körde vi till Sissi, som var en fin liten turistort med mysiga tavernor längs med en trevlig hamnpromenad. Det var ganska mycket folk i Sisi. Antagligen för att det går utflyktsbåtar hit från Hersonissos.

När vi sett oss mätta på Sissi fortsatte vi till Malia, som var den totala motsatsen till Sisi. Vi hade faktiskt aldrig sett något liknade. Kardamena på Kos och Laganas på Zakynthos framstod som två daghem i jämförelse. Malia var hemskt, och vi skyndade oss därifrån efter att vi tagit några bilder på eländet.

Jag hade tänkt att vi skulle se Acoua Plus Water Park, men Camilla hade glömt att anteckna det på kartan, så det får vi spara till en annan gång. Tiden började dock rinna iväg så det gjorde inget. Nu gällde det att hitta någonstans där vi skulle stanna för natten. Vi tog sikte på Lasithiplatån. Vägen upp till platån gick genom ett häpnadsväckande vackert landskap. Faktiskt bland det vackraste vi har sett.

Byarna Kato Kera och Pano Kera längs vägen till Lasithiplatån.

Att runda kullen och se Lasithiplatån framför oss var helt fantastiskt! Kunde nästan inte förstå att det var så platt. Så läckert! Det finns ett tjugotal byar på platån, men vi såg bara några få. Det säger något om storleken.

Vy över Lasithiplatån.

När vi kom upp på Lasithiplatån körde vi först vilse. Hur vi nu kunde göra det. Vi hade tänkt bo i byn Agios Georgios, men när vi kom dit ångrade vi oss och körde till Tzermiado som vi gillade bättre. Tzermiado såg ruffig ut till en början, men tog sig efter en stund. Har aldrig sett så mycket enkelt grekiskt vardagsliv på så kort tid. Gummor och gubbar överallt. Kunde ha fotograferat hur mycket som helst, om jag bara hade vågat.

Tzermiado är den största byn på Lasithiplatån.

Det var inte svårt att välja hotell i Tzermiado, det fanns nämligen bara ett att välja på. Rummet på Hotel Kourites kostade 45 € inklusive frukost. Vi hade betalt 100 € om de hade sagt det. Vi hade inget val än att bo här.

Se utsikten från rummet här »

Vi kom fram vid sextiden på kvällen, det var kallt, bara tio grader. Efter att vi gått en runda i den lilla byn återvände vi till pensionatet. Värdinnan bjöd in oss till tavernan som fanns i samma byggnad. Hon sa att det skulle bli fest på tavernan. Vi tog en varm dusch, klädde oss i jeans och fleece och gick ner till tavernan.

När vi lämnade Heraklion var det 30 grader varmt. På Lasithiplatån var det 10 grader!

Tre bord av femtio var upptagna. Fler turister än så var det inte i Tzermiado. Kylan var märkbar även fast vi befann oss inomhus. Kylan försvann i ett nafs när värdinnan tände en brasa och gav oss varsitt glas "rosévin", som bestod av en mix av vitt och rött vin. Det här är första gången vi suttit framför en öppen brasa i Grekland. Vi gör gärna om det.

Öppen brasa och ett glas vin på Hotel Kourites. Kan inte bli bättre.

Det var hur mysigt som helst att sitta inne och äta. Vi åt kyckling och pork och till det drack vi retsina. Självklart fick vi raki efteråt. Ur högtalarna spelades Dalares. Efter en stund gick vi ut och tittade på stjärnorna. Vi funderade över hur det var på Lasithiplatån innan de fick elektricitet.

Det blev kallare och vi gick in och satte oss framför brasan igen. Det kändes som att vi befann oss i en bok av Agatha Christie. Vi satte oss vid ett annat bord där det satt ett tyskt par (det kom inga fler på festen) och babblade någon timme. Det cyklade runt Kreta, och det cyklade långt.

Det blev en sen, och en alldeles underbar, kväll.

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Läs om Kreta på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera