Platys Gialos beach på Lipsi

Platys Gialos är i mitt tycke öns trivsammaste strand. Inte för att stranden är så himla bra - den är tämligen medioker - utan för det osannolikt turkost kristallklara vattnet, och för att en av övärldens bästa lunchtavernor finns här. Enklast är att ta sig hit med buss, den går två gånger i timmen under högsäsong, eller hyra en moped och köra hit. Att gå från byn tar mellan 30-35 minuter enkel väg.

Platys Gialos beach sett från vägen till stranden.

Platys Gialos beach från närmare håll.

Taverna Platys Gialos är den bästa restaurangen på Lipsi.

Stranden är liten och väldigt smal, det är nätt och jämt man får plats med en handduk. Botten är rätt så stenig till en början, men blir bättre om man går en bit ut i vattnet, och gå måste man göra för det är väldigt långgrunt. Kommer du tidigt kan du sno åt dig någon av de få skuggiga platserna som finns under träden vid sidan om stranden.

Det är dåligt med skugga på stranden.

Tavernan ovanför stranden hette tidigare Kostas Taverna efter den synnerligen trevlige ägaren. Tillsammans med sina två söner tog Kostas hand om sina gäster som om man vore en i familjen. Nu har sönerna tagit över och tavernan har bytt namn till Taverna Platys Gialos.

Taverna Platys Gialos, som tavernan heter idag.

Grekisk sallad på Taverna Platys Gialos.

Maten är omväxlande, billig och kulinariskt god. Här kan man lätt spendera en hel dag: äta lunch, njuta av utsikten, lyssna på grekisk musik, filosofera och läsa böcker. Det är en plats man inte gärna lämnar, här blir till och med tunga böcker lätta.

Här kan man äta lunch, lyssna på grekisk musik, filosofera och läsa böcker.

En gång när vi var här överraskades vi av ägarnas välkända generositet. Jag skrev så här om det på Kalimera när vi kom hem:

"Många gånger när jag försöker förklara för icke frälsta varför jag tycker så mycket om Grekland har jag svårt att ge några bra svar. Det finns så otroligt många anledningar. Något som de flesta Greklandstokar nämner - även jag - är grekernas generositet och gästfrihet. Vi har väl alla upplevt små vardagliga händelser som gjort en lycklig och varm om hjärtat.

En av många sådana vardagliga händelser som förgyllt våra liv upplevde vi på Lipsi. Det hela började på Agathonissi. En kväll satt vi och pratade med supertrevlige Jannis på Glaros Taverna. Han berättade om hur det var att bo på en liten ö. En gång om året levde ön upp ordentligt och det var när man firade helgonet Agios Panteleimonos den 26 juli. Festen lockar mycket folk, alla 110 från Agathonissi förstås, men även folk från grannöarna. En av anledningarna till att det kommer så många är att bandet som spelar på festen är oerhört populärt. Bandmedlemmarna är ursprungligen från Agathonissi, men bor inte där längre. Av allt att döma är de stora i hela Dodekaneserna. Jag frågade var jag kunde köpa skivor med dem, men fick till svar att de aldrig hade spelat in någon skiva.

Någon vecka senare åkte vi till Lipsi. Första dagen gick vi till Platys Gialos, något vi alltid brukar göra dag 1 på Lipsi. Inte för att ligga på stranden utan för att njuta av mat och atmosfär på tavernan. Vi satt på tavernan åtskilliga timmar, ur högtalarna strömmade den kanske bästa nisiotika-musik (ö-musik) vi någonsin hört. Det svänger och gnisslar och det är nätt och jämt vi kan sitta still. Naturligtvis blir jag nyfiken på vilka det är som spelar och frågar en av sönerna, han berättade att det var ett lokalt band från öarna, ett band som aldrig spelat in några skivor.

Jag frågade om de hade något namn. Nej, de heter inget, sa han. Men - protesterade jag - något måste de väl ändå heta? Vi kallar dem kort och gott för "The band from Agathonissi", sa han. Det var bandet som Jannis på Agathonissi berättat om. Gissa om jag blev paff! Skivan som spelades hade någon spelat in från en av deras "konserter". Han hade den i datorn och den fanns inte att köpa. Tyvärr.

Stranden är långgrund och mycket barnvänlig.

Efter några timmar på tavernan (musiken spelades hela tiden) bad vi om notan. Den kom tillsammans med ett nybränt exemplar med The band from Agathonissi - Live. Jag överöste honom med tacksamhetsmeningar och sa att jag måste få betala för skivan. Men det var det absolut inte tal om. Som gottgörelse la vi rejält med dricks. Men vad hjälpte det, han kom kvickt ut och gav tillbaka vartenda öre vi lagt i dricks. Han sa att skivan fick vi för att vi tyckte så mycket om den och för att vi skulle minnas Kostas Taverna när vi var hemma i Sverige igen."

LÄS MER OM LIPSI